Att inte ha sparandet i sig som mål

Ofta har jag lätt att glömma bort att faktiskt leva just här och nu, och det beror nog på två saker, sparande och ambition. Ibland har jag svårt att slappna av och kunna ta det lugnt, umgås med flickvän, vänner och familj utan att känna stress för att jag inte gör någonting produktivt. Eftersom jag inte då jobbar, så jag bygger inte på min pengamaskin, och det känns inte som jag utvecklar mig själv. Jag har ofta en del projekt på gång som jag känner att jag vill slutföra. När en del är slutförda kommer det oftast en period av mer eller mindre meningslösa aktiviteter som datorspel eller serietittande och/eller mer kvalitetstid med nära och kära. Sedan när man “vilat” upp sig försöker jag ofta kicka igång nya projekt. Detta tycker jag egentligen är jättebra, jag vill åtminstone försöka vara en ambitiös individ och hela tiden utvecklas och bli bättre på sånt jag tycker är kul och gillar att syssla med. Det som jag dock får passa mig för är denna stress, att jag MÅSTE göra någonting utvecklande hela tiden. Annars blir det antingen att jag skjuter upp saker för jag känner att jag har för mycket och inte gör någonting alls istället, eller att jag inte vill göra saker med vänner för att jag då missar tid till att jobba på mina projekt och blir stressad.

Det jag alltså behöver bli bättre på är att försöka sluta se vägen till ekonomisk frihet som en transportsträcka, att “allt kommer bli bättre då, jag kommer få mer tid då och hinna göra allting jag vill”. Att kunna njuta av alla små mikropauser och en lat helg redan nu, utan att känna stress. Det jag menar är att själva sparandet aldrig får bli målet, utan det är friheten man vill ha som är målet. Därför borde man kanske i så hög utsträckning man kan leva det redan nu, utan att känna stress för att skjuta på slutmålet. Jag hoppas att genom att gå ner i tid på mitt vanliga jobb, att få mer tid till egna projekt och mer tid för lugn och ro och att umgås med de jag tycker om. Men tills jag bestämmer mig för det gäller det att försöka hitta en bra balans mellan alla dessa. Eller borde jag kanske gå ner i tid redan nu?

2 tankar på “Att inte ha sparandet i sig som mål”

  1. Bra inlägg! Viktigt att kunna släppa allt och bara vara ibland.

    Min fru säger att jag har en tendens att säga ”om x år” om vi pratar om något. Svaret blir alltid ”du måste njuta av det du har nu också!”, vilket hon har helt rätt i.

    Känns som om att många även går in i väggen då de endast ser framåt och aldrig känner efter hur de mår nu.

    Svara
    • Tack för din kommentar Daniel! Haha, förstår vad du menar, du har en klok fru. Det är lätt att man blir så exalterad över framtiden att man faktiskt glömmer att det är rätt bra här och nu också!

      Svara

Lämna en kommentar